Loophole - Ett sätt att hantera ångest?

dagen började ganska bra. det kändes bra. idag skulle bli bra. det behöver inte hända mycket för att det ska ändras. ngn stormar in och har lite brådis och genast faller man... och faller. hur kan det vara så? hur kan ngn annans humör så fullständigt...ja...

för att vara en vara vän, en bra människa sägs det att man ska ge av sig själv. men är det det man gör? tänk på det. vad är det som är en själv? och vad är det man förväntas ge? i den enda blogg jag följer läste jag idag om två av mina vänner som varit ute och druckit tre glas vin. jag tycker verkligen om dessa människor men känner mig ensam av att de träffas. jag är fullt medveten om att det inte är ett bra eller sunt beteende och jag skulle aldrig drömma om att erkänna det, men dock... fasiekn. jag känner det som att jag svansar runt som katten kring het gröt för att vara alla till lags. de dagar det lyckas är det toppen. alla mår bra=jag mår bra!

idag kunde ha blivit bra. jag skulle städa, handla och göra världens myskväll till familjen och först skulle min nageltearpeut komma och göra mina händer fina. det gjorde hon och hon är fantastisk. men in virvlade vännen som inte alls hade en bra morgon och skulle hämta ngt hon inte kunde hitta och det där som kväver började växa. hur kan det vara mitt fel att hon är stressad? jag är för rörig. idag är jag för rörig. det är därför hon inte nog fort kan hitta det hon letar och jag sitter fast med nagelterapeuten och kan inte hjälpa till att leta. det som kväver började växa redan igårkväll när hon ringde och frågade om jag kunde göra iordning utskick som skulle vara klara klockan tio idag. de var hemma hos henne och hon skulle komma över med dem klockan åtta. det kunde jag ju inte! jag satt ju med naglarna! och det växer... jag borde kanske inte gjort naglarna... hon ska dricka campange med en annan vän ikväll och jag kunde komma också om jag ville. men jag känner att jag nog ska hålla mig undan så att hon inte får en överdos av mig. jag ÄR ju rörig! det är ju jag! men jag är andra saker också! eller är det det som är jag?

Att vara eller icke vara... det är inte det som är frågan! frågan är: hur fan ska man vara för att räcka till?!?!