jag tänker alltså är jag...en kaka!
ibland är det ju så att man tänker en massa som man inte riktigt vet vad man ska göra av. man vill inte ta det med någon man känner för man vill inte skapa en massa oro om det inte är nödvändigt. ändå finns det så mycket som man skulle må bra av att på något sätt ventilera. här vet ingen att jag är jag (tror jag i alla fall) och det är även ganska troligt att ingen ens kommer att läsa detta ( vad jag förstår) eftersom att jag inte har tänkt bjuda in någon hit. men på något sätt känns det ändå som ett forum, släng ut skiten i etern liksom.
när jag var liten gick jag ibland långa stunder i skogen och pratade med... ja, vem eller vad som. det är kanske inte så tokigt. i mitt liv finns inte riktigt den möjligheten längre. eller rättare sagt jag tar mig inte den tiden. kanske är det just tiden som är pudelns kärna... vad man gör med den och vad man förväntas göra med den. ett sätt att identifieras och att identifiera sig själv. problemet dyker upp när dessa två inte sammanfaller... jag menar när man kanske inte riktigt är den man förväntas vara. eller att man inte är den som andra tror att man är. eller att man inte är den man själv hade förväntat att man skulle vara.
se nu, nu är denna text lika rörig som jag hade trott att den skulle bli! men det är lite så det känns i huvudet nu... rörigt. utåt ska jag inte klaga. jag har ett världsbra liv. det är ändå rörigt. kanske just därför.
är det så att man hade förväntat av sig själv att vara någon annan vid det här laget? inte materiellt men kanske mentalt? kan man säga att livet har kommit ikapp, att många av målen från tonåren är uppfyllda... att man har hus, bilar, barn, man osv och nu förväntas man på ngt sätt finna ro i det. man är inte längre på väg någonstans utan ska bara botanisera i nuet. hur ska man veta? hur ska man göra? hur ska man vara? alla ska liksom ha en del av kakan och kakan ska smaka olika beroende på vem den ska serveras. barnen choklad, mannen vanilj, ena vännen citron och ngn annan kokos... jag har bara så svårt att få ihop kakan så att den ska passa alla... vet knappt vad som var de ursprungliga ingredienserna. hm... verkar som att detta spårade ur lite. men det är ju MIN blogg!
Kommentarer
Trackback
