Loophole - Ett sätt att hantera ångest?

tydligast är din gång... och sätter du säger saker på när det är lite jobbigt. rösten kan jag höra om jag blundar. då kan jag se dig också. jag kan höra hur din röst åker bergochdalbana när du är arg på mig och jag kan se din tumme vippa när du blir stressad.

jag antar att jag borde tacka dig för så mycket. tack för att du älskade mig, tack för att du såg mig. tack för att jag fick vara en del av ditt liv. tack för att du lyssnade på mig, tack för att jag fick lyssna på dig. tack för alla brev, alla texter jag fått. tack för mail och sms.

vi pratade inte så ofta de senaste åren. av olika anledningar. men när vi träffades fanns det ändå, du fanns och jag. har man känt någon tillräckligt länge, på gott och ont, är det kanske så. man finns. du ska alltid finnas och jag ska inte ta bort dig ur min telefonbok.

det gör faktiskt ont. på riktigt. fysiskt.

din son har förlorat sin far. dina syskon, sin bror. dina föräldrar har förlorat sin son och det är många som har förlorat en underbar vän. jag har förlorat en av få som kände mig och som tyckte om mig för min skull.

fina fina envisa dumma konstig underbara du...

det finns så mycket som är osagt. det känns så otroligt surt. jag hade så många ord till dig. har så många ord till dig.

när jag hade bott utomlands och flyttade hem igen sa du "åh vad skönt att du inte är så långt borta". jag tyckte du var knasig för vi träffades sällan även när vi bodde i samma land och telefonen funkar ju utomlands också. nu förstår jag dig. du har lämnat och det finns ingenting jag kan göra åt det. inte ens ringa.

av hela mitt hjärta hoppas jag att du har det bra. att du fått lugn och ro och att du inte har ont. jag hoppas att du vet att du är innerligt saknad och älskad. du är en av de finaste människor jag fått äran att känna och jag förbannar mig själv att jag inte gav dig de ord du så väl förtjänade.

jag lovade dig en gång att jag skulle gå på din begravning och jag hoppas att jag ska hålla det löftet.