Loophole - Ett sätt att hantera ångest?

borde jag rimligtvis vara i. Jag är 33år och borde således ha gjort bort både pubertala kriser och identitetskriser. Jag är gift med en man som jag verkligen älskar och har då inte heller någon press att leta en massa bra-att-dela-livet-med-kandidater. Två fantastiskt underbara barn har jag också. dessa kan ju i och för sig framkalla en del ångest i form av; är de lyckliga? är alla snälla mot dem? och så vidare. dock har jag dem och behöver inte gå omkring och fundera på huruvida jag kan få barn eller inte. barnen är dessutom så stora att de går att prata med, de kan göra saker och ting själva och så men de är inte så stora att de ska hålla på att personlighetskrisa, ha krossade hjärtan osv.

vi bor i ett hus. inte ett jättestort och flådigt hus men ett fint litet hus i ett världstrevligt område. vi har en bra bil och en skruttbil och vi har många trevliga människor omkring oss.

så: hur njuter man av livet? hur lyckas man bara vara? och vara nöjd? hur blir man som de där man till exempel ser på face book som bara är lyckliga?

kanske är det bara att bestämma sig! banne mig! jag är lycklig!!! och sedan se till att leva upp till det. just nu känns det som en ypperlig idé. klart man vill vara lycklig! nu känns det som att det kan funka, som att jag kan fixa det.

mer lycka åt folket!