Loophole - Ett sätt att hantera ångest?

efter den tid som flytt, eller kanske efter vad som komma skall... vem är det som bestämmer vad som är värt att spanas efter? i mitt liv skulle man lätt kunna få för sig att det rimligen borde vara jag. men är det så? vågar man stanna upp tillräckligt länge för att komma fram till vad av allt "vill" som är en eget  och vad som är barnens, mannens, vännerrnas, arbetsgivarens, kundernas, föräldrarnas, syskonens och så vidare? en sak är säkert, jag vill vara till lags. jag vill att alla ska känna sig välkomna hos mig och jag vill och jag vill och jag vet inte vad jag vill.

det brukar ju vara ett mantra att man inte ska leva i det förslutna, att man ska lämna det bakom sig och blicka frammåt. "lämna ditt bakomflutna före dig" som Pumba säger i lejonkungen. men kanske är det istället så att man måste spana efter en svunnen tid, det vill säga göra en djupdykning i sitt förflutna, för att i slutändan ha något att säga till om när det gäller sin framtid. förr visst är det så, att vi till stor del styrs av våra tidigare upplevelser och erfarenheter, båder vad gäller tankesätt och handlingsmönster. det vore dumt att förneka att en rädsla för vatten åtminstone skulle kunna ha att göra med att man varit nära att drunkna. den ständiga kampen för att räcka till och vara alla till lags skulle kunna bottna i...

i alla fall så blir det ju inte heller helt lätt. Jag skrev ju tidigare om minnet i inlägget jag kallade snus är snus... och om man anser att man inte ens kan vara säker på att det är det man minns som har hänt blir således kampen ett moment 22.

om man vågar ta steget ut ifrån sig själv är det hela ganska enkelt. jag har världens bästa liv. en fantastisk familj, ett jobb jag tycker om, ett företag under uppbyggnad, ett fint hus och vänner som jag gillar. grattis mig! verkligen! på utsidan ser det toppen ut. skitsnyggt. men hur ska man göra för att leva det? på riktigt, hur svårt kan det vara? är det så att man måste grotta sig igenom den skit man jobbat så hårt på att packa in i fyrkantiga förvaringsboxar och "glömma", för att bli herre över sig själv och sin framtid?

jag ska kolla upp om det är värt ett försök. på fredag berger jag mig i alla fall ut på spaning. eller kanske snarare in på spaning. vi får se om jag klarar av att lyfta fram några boxar och kanske rensa lite i röran. kankse kan man säga att man är på spaning efter framtiden, genom den tid som flytt!